naken kropp och själ

Ja här ligger jag nu, efter ett 3h långt telefon samtal. Har aldrig känt mig så själsligt blottad nångång. Kanske beror på att jag aldrig eller väldigt, väldigt sällan öppnar upp mig för människor.  Finns bara 1 person. 1 människa. Men eftersom denna människa på 2 ben inte har vett nog att förstå hur läget ligger till så finns det inget jag kan göra. Känns så oerhört naket. Jag har aldrig öppnat upp mig såhär nångång förut. Aldrig.
Det var längesedan jag grät såhär. Tårar i förtvivlan och av ilska men samtidigt av lycka och av lite hopp.
Jag känner mig helt tom. Är alldeles slut. Kroppen är alldeles varm, i ett feberlikt tillstånd. Detta var en riktigt genomkörare. Har aldrig varit med om dylikt. Just nu vill jag bara gråta. Gråta hela natten för att sedan vakna upp imorn bitti och inte ha någon ångest. Slippa denna undran och längtan. Men framför allt denna ångesten. Fy så skönt.

Nu ligger inte avgörandet i mina händer, och det är nog det som känns jobbigast. Att inte kunna påverka eller göra något åt det. Jag vill ju så gärna. Men stenhård som jag är så är det bara att hålla masken som gäller.

Nu ska jag läsa lite bloggar. Och sen somna. På min blöta kudde.
Och sen låtsas som ingenting imorn för då är det glömt framtill nästa gång jag väljer att plocka ut det "mörka", men det ska ta sitt lilla tag.

herrå

Kommentarer
Postat av: Carolinen

Söta lilla hjärtat! Du är så underbart fin precis som du är. Är glad för att du kan vara lite ledsen ibland du med, visar att även Emma kan vara mänsklig! Tänker på dig å ring gärna igen om du behöver ett snack. Kram på dig som orkar fastän det är tufft ibland. VA VA VA VAD VA DET? :)

2009-01-24 @ 01:48:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0